det är kväll, det är onsdag, det är september. om två veckor fyller jag 24. om 6 år är jag 30. vad gör man då? är det då man ska ha villa, volvo, husvagn, för det tror jag inte att jag vill. ett torp, ett barn, fyra-fem katter, växthus, atelje. det tror jag att jag vill, eller.. jag vet att jag vill. 24 år. det är ugnt, och gammalt. en mellanålder.
24 år med njursten. eller något annat. de vet inte riktigt än, det är röntgen på måndag. det gör inte så mycket, så länge det slipper göra ont. och jag slipper vara trött. och totalt nedgången. min chef såg det igår. “hur mår du, egentligen?” ja du.. “det är jobbigast psykiskt” svarade jag som är inne på tredje veckan av ledighet. september har varit min månad, alltid. nu har halva gått och jag har inte gjort något. blivit blekt och trött, sliten och grå. det känns som om jag missat något, ett år som försvunnit. (jag är bara trött, så svart är det faktiskt inte.)
vi har två katter nu, min blivande man och jag. om ett år gifter vi oss. jag vill vara klädd i brons, eller turkos. med pumpor överallt, och gulnande löv, rödvinet ska flöda, det kommer bli en underbar tillställning. i vårt hus. med våra två katter. som förhoppningsvis blir fler.
jaha, nu har jag lämnat ut mig också. det ska man väl göra nån gång.
